'

bakom fasaden, där finns jaf. om ni bara visste, hur det är att leva bakom ett skal, bakom en skugga av det som brukade vara jag. ensamt, tomt, otryggt. har levt som en fånge i min egen spegelbild så länge nu, att det känns som jag är fast i ett rum utan fönster, utan dörrar, utan möjlighet att ta mig härifrån. livet är rummet, och jag är fången inuti det som bara vill komma ut, bort.

se sig omkring, allt är inte som det brukade va.
kolla framåt, vad ser du? ingenting.
kolla åt höger, vad ser du? ingenting.
kolla åt vänster, vad ser du? ingenting.
kolla bakåt, vad minns du? allt.

vakna upp, blundat så länge att det gjort mig blind.
det är ett farligt spel, och kan du inte spelreglerna ska du hålla dig undan.
men jag valde inte detta själv, jag drogs med i spelet, kämpade, föll, tog mig uppåt, föll igen och saknade energi och vilja för att ta mig uppåt igen. spelet kallas livet, vissa går vägen med posetivt tänkande, tar sig framåt och gör det utan besvär, andra dras ner i skiten, har ett negativt tänkande som får en att fastna, och vissa andra ger helt enkelt upp på vägen. vissa tar möjligheterna när dom får dom, tar chansen när dom ser en, medans andra helt enkelt inte får dom, chanserna, möjligheterna. vissa, vandrar vägen tomhänt medans andra går igenom livet i överflöd. vissa får kämpa för bekräftelsen, medans andra fått den från barnsben. vissa får kärlek från stunden, andra får den inte alls. vissa får kämpa för bättre, medans andra levt livet som en dans på rosor, utan besvär, utan hinder eller problem. men vissa, vissa lever i skuggan av lyckan, lever som en fånge i ens egen kropp och ser livet som ett tvång, dom lever bakom ett skal, som till slut tar över dom totalt och den verkliga, den riktiga, den försvinner. hela dom försvinner, down, ja, rätt ner i skiten. gör saker dom ångrar, smutsar ner själen och fyller huvudet med negativitet, fast alla andra ser ner på människor som dessa, är det dom som kämpar mest. en överlevnadstaktik, när ingenting annat funkar, kan vara sånt som får en att må bra för stunden. alkohol, droger, sånt som folk ser ner på, kan för en annan va ett sätt att överleva. ingen orkar leva ett liv i ständig depression, vi gör vad vi kan för att klara det. man kämpar på olika sätt, men jag tror nog att nån gång i livet måste vi nog alla göra det. för kom ihåg, den som lyckas är ofta den som gått igenom nåt svårt, som lärt sig utav det och tatt sig upp igen. vissa klarar inte av att ta sig upp, men dom försöker, och det är starkt om nåt. det är inte rätt av dom ska glömmas bort, men det är verkligheten. det är sanningen, det är livet. och jag är trött på det, trött på orättvisan, trött på att vara en av dom som glöms bort ...

ehm, vet itne riktigt vad jag skrev nu men ja .. det är sånt jag tänker på när mörkret faller och lamporna släcks, och jag behöver få ut det.